En annan jätte mycket roligare sak är att min arbetskamrat blev så rädd att han slängde sig på marken innan vi skulle köra hem. Skrattar så jag gråter och kissar på mig när jag tänker på det! Där var massa fladdermöss som flög runt, så var vi båda lite rädda, sen stog han med ryggen emot, samtidigt som han vänder sig om ser jag en flyga mot oss och skriker som om där stog något riktigt farligt typ 1 meter ifrån mig, eftersom han inte riktigt ser utan bara hör mitt gallskrik så "rammlar" han rakt ner det blöta gräset och i grusen..HAHA! Lika snabbt som han rammlat reser han sig och kollar sjukt chockat på mig.. "NINA! Du är ju sjuk, du kan inte skrika så, jag fick fan ont i magen+att jag rammlade!"Haha, han rammlade inte utan han slängde sig av rädsla, av en fladdermus. HAHAHA, de är så fruktansvärt kul, så klart är det roligare när man är med om de, men fy, detta kommer jag aldrig glömma! Har skrattat åt de i två timmar nu, haha...
Nu är det igång igen, att jobba i sömnen är inget jag rekomenderar. Varför sover jag som ett paranoidt-freak? Men inte bara jobb, ena natten vaknar jag av att jag står i andra änden av mitt rum, vid dörren, tänder lampan och gnyr som en orolig hundvalp(det vaknar jag av). Ja, då ska jag tända för att se om där är spindlar i sängen. Drömde att jag var omringad av giftiga, stora och håriga spindlar. Riktigt obehagligt var det.(där var bland annat såna som på bilden)Såg "P.s I love you" igår, för andra gången. Så otroligt bra, skratta-gråta-skratta-GRÅTA!! Man börjar ju dock undra om man måste åka till Irland för att hitta en sån man, vill dock inte att han ska behöva gå och dö men han är otroligt, ja vad är han egentligen, eller ska man säga vad är han inte? Han är typ underbar, får ju nästan fjärilar i magen av att tänka på honom och filmen för den delen, skulle kunna se den varje dag.
En av de vettiga sakerna som de säger i filmen är den heliga hemligheten. Det förvirrar killar, dock inte bara killar antar jag. Vad vill vi tjejer egentligen och den hårda sanningen är att vi själv inte har den blekaste aning om vad vi varken vill och inte vill. Ger det sig med tiden? Förhoppningsvis...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar